mylifeinsettings

Det är inte normalt att det ska vara så här. Jag begriper inte hur en människa kan beté sig som dig. Ena stunden är du världens snällaste & den andra världens svin. Det läskigaste är att du inte förstår själv vad du håller på med. Jag orkar inte med den här skiten längre. Varför ska det äns behöva vara så här. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men jag orkar inte hålla det inom mig längre. Det gör så ont inom mig, när du sårar andra framför ögonen på mig. Du betér dig som ett litet barn, när du egentligen är vuxen. Kan du inte begripa att det är du som måste ändra på dig & ingen annan. Det känns jobbigt att skriva det här, för jag älskar dig så mycket. Men jag orkar inte det här längre, jag vill bara att du ska insé hur illa du får andra att må. Jag vill ha det som det var förut. När vi båda var små & fick varandra att le och skratta, när man somnade med ett leénde på läpparna & log dagarna rakt igenom. Kan du inte bara återgå till den god hjärtade person som du var innan, för då var du verkligen världens bästa. Den som alltid fick mig att le och skratta, den som jag alltid hade roligt med & den jag kunde prata med. Jag älskar dig något enormt, men någon gång måste du insé hur illa du betér dig.